• Diabetesia

Det skär i hjärtat...


...när jag hör personer med typ 1 diabetes, eller de som lever runt sjukdomen, prata om mat med negativa termer så som "fusk", "misslyckande" och "dålig diabetiker". Dessa diskussioner dyker alltid upp kring våra mer kolhydrattäta högtider, så som jul.


Om du som lever med typ 1 diabetes vill utesluta kolhydrater och/eller socker ur din kost är det din frihet och ditt val. Men kolhydrater är INTE fienden för oss som lever med typ 1 diabetes. Inte socker heller. Vi är inte allergiska mot kolhydrater - vi saknar insulinproduktion. Stor skillnad.

Om något så är vi proffs på att äta livsmedel med kolhydrater i, för vi gör ju det samtidigt som vi klarar av en annars automatisk kroppslig funktion helt manuellt. Vi räknar, omvandlar, väger och tänker till. Maten är inte fienden. Mat är livsviktigt bränsle.


Var snäll mot dig själv. Eller visa omtanke för den i din närhet som lever med typ 1 diabetes. Var uppmärksam på vilka tankar du tänker och vilka ord du använder. Var medveten om att diagnosen typ 1 diabetes redan innebär en enormt mycket större risk att utveckla en ätstörning - gör ditt bästa för att inte spä på risken ytterligare.


Att äta kolhydrater i vardagen eller vid högtider är INTE att "fuska". Det är INTE ett "misslyckande" och det gör dig verkligen INTE till en "dålig diabetiker". Däremot kan att äta en god måltid, ett mellanmål eller snacks med kolhydrater vara GOTT. Mättande. Glädjefyllt. En kulinarisk upplevelse.

Personligen så har jag valt att lita på sjukvården som inte rekommenderar lågkolhydratkost för en person med typ 1. Jag gillar dessutom mat något oerhört och ser alltid fram emot julen med stor glädje! Mina favoriter på julbordet är revbensspjällen, vörtbrödet och de hemmagjorda köttbullarna. Och på efterrättsbordet är jag riktigt svag för nougatgodis och lussekatter.

Jag har absolut tänkt de destruktiva tankarna, jag också. Och jag har first-hand upplevt hur svår en kommentar som "Ska du verkligen äta det där?" kan vara att få höra. Jag har fått jobba hårt för att risken för ett svajigt blodsocker inte ska ta bort glädjen i att äta. Och jag vill säga att jag har lyckats. Och att det har varit värt kampen.


Var snäll mot dig själv. Och mot varandra. Sänk inte någon med en ogenomtänkt kommentar som förmodligen skadar långt mer än du tror.


Så njut av julgodiset och all mat i jul! Eller skippa den om det är ditt val. Oavsett vilket - glöm inte bort att ta insulin! Det är därför vi har det. För att kunna leva våra liv på de sätt vi vill - med så nära en "frisk" persons möjligheter det går.


Blodsocker i skrivande stund: 3,9 mmol/liter.




Och innan jag möts av mothugg i stil med "Vadå bara typ 1? De med typ 2 då? Det är inte heller så lätt!

...Jag säger som jag alltid gör: jag kan bara utgå från mig SJÄLV när jag skriver texter i MINA kanaler. Jag lever med typ 1 diabetes, inte typ 2. Jag har stor respekt för att det är två väldigt olika sjukdomar och kommer därför inte ge mig på att porträttera hur ett liv med typ 2 kan se ut. Det får någon annan göra. Att jag säger att ett liv med typ 1 diabetes är tufft, betyder inte att jag säger att ett liv med typ 2 inte är det.

DIABETESIA.SE

  • Instagram
  • LinkedIn
  • Facebook

©2020 av Diabetesia