Sedan 2008 har jag erfarenhet av ett liv med den kroniska sjukdomen typ 1 diabetes. Sedan sommaren 2021 har jag erfarenhet av livet med typ 1 diabetes i kombination med en graviditet. Och sedan dess har jag också samlat på mig erfarenhet av ett liv med bebis (och allt vad det innebär - amning, sömnbrist, nya rutiner, nytt ansvar..). Det finns massor att läsa om typ 1 diabetes på nätet och i sociala medier - allt från träning till kost till mental ohälsa. Men min upplevelse är att det inte talas tillräckligt om just det här - längtan efter att starta familj, och att parera allt vad det innebär med ens kroniska kompis. Det är inte alla gånger enkelt, ska jag säga. Här är några av mina tankar!
Hej på er! Nu var det... Längesen. Livet med en liten bebis ger (kanske inte helt oväntat) väldigt lite utrymme för sådant som tidigare utan problem gick att få plats med. Typ att sitta ner och blogga. Helt plötsligt har sömnbristen tagit ett stabilt grepp om mig och har inte riktigt velat släppa taget. Ni som har sovit riktigt dåligt en längre period vet att det gör en... galen. Till en zombie. Minnet är sämre, orken är sämre, och gruset i ögonen går knappt att gnugga bort.
Men samtidigt är det ju så otroligt, obeskrivligt underbart. Att jag faktiskt är mamma är något som fortfarande inte riktigt har sjunkit in. Det är både läskigt och hedrande. Svårt och fantastiskt. Vår lilla Stella är snart sju månader gammal nu, och tiden bara rusar iväg. Hur blev hon såhär stor?!
Bloggen har blivit lidande, och istället har jag lagt min onlinenärvaro på Instagram (mig hittar ni HÄR) för att fokusera på att leverera och finnas tillgänglig på ETT ställe.
Men - jag HAR hunnit skriva lite om min graviditet! Jag länkar nedan så kan ni läsa där - och så behöver jag inte upprepa samma saker här:
"I sommar blir vi tre!" här på bloggen
"Ett litet livstecken" här på bloggen
"Livet i bebisbubblan" här på bloggen
"En extra parameter att ta hänsyn till" på Livet och Diabetes
"Att ta hand om sig själv för någon annans skull" på Livet och Diabetes
"Nio månaders kämpande", en artikel som trycktes som bilaga till SvD
Nu är Stella som sagt nästan sju månader gammal, och det känns som att vi börjar hitta våra rutiner litegrann. Jag är lyckligt lottad som genomgick en relativt komplikationsfri graviditet och förlossning - även om det verkligen var lite av en kamp. Jag är så tacksam för de tekniska hjälpmedlen och all den vård jag har tillgång till. Jag kan inte ens föreställa mig hur min graviditetsresa hade sett ut utan det...!
Nya utmaningar stöter vi på varje dag här hemma nu - till exempel är ju pumpslangen otroligt spännande att leka med, och Dexcomsensorn på armen ett perfekt handtag för en liten hand. Infusionsseten byts inte riktigt lika duktigt regelbundet, och blodsockret studsar litegrann. Men det är okej. Jag vet att en viktig del i den första tiden som förälder är att vara snäll mot sig själv. Hela tillvaron är ny, så självklart måste det ta en stund att hitta den nya vardagen.
Jag är också lyckligt lottad då amningen hela tiden har fungerat bra. Typ 1 diabetes och amning är ett ämne som det pratas lite mer om nu, och det är kanonbra! Om du är gravid, kanske vill bli, eller har fått barn redan så vill jag verkligen tipsa om Alexandra Goldbergs info-PDF som ni hittar HÄR. Där kan ni bland annat läsa om handmjölkning innan förlossningen (det hade jag aldrig hört talas om innan jag blev gravid!), något som verkligen kan underlätta för både dig och bebis. Min plan är att amma ett tag till, även om vi redan har introducerat Stella till diverse smaker och konsistenser. Hon älskar mat - så hon brås verkligen på sin mamma, haha!
Och för er som har undrat var lilla Stella är på bilderna, så är det helt enkelt så att hon inte kommer synas (med ansiktet) i mina kanaler. Onlinevärlden är fantastisk på många sätt, men eftersom det också finns mörka sidan så tror jag stenhårt på att man själv ska få välja om man vill synas där. Så när hon blir äldre får hon därför göra det valet själv!
Ja, tänk vad livet kan förändras snabbt ändå. Ni ser bilden högst upp? Det är 1,5 år mellan när de fotona är tagna. Byxorna, tröjan och väskan är desamma - men nästan allt annat har förändrats. Till det bättre.
Då bodde jag i stan i lägenhet - nu bor vi på landet i hus.
Då var jag på väg till en föreläsning på Rubin Medicals föreläsningsturné - nu är jag mammaledig (tja, delvis iallafall!) och hänger mest med Stella.
Då längtade jag efter barn men var lite rädd för utmaningarna det skulle komma med - nu vet jag vad min kropp klarar och har den största anledningen att vara stolt över mig själv.
Då var jag "bara" Sofia - nu innehar jag den allra finaste av alla titlar: "mamma".
Blodsocker i skrivande stund: 7,2 mmol/liter.
Comments