• Diabetesia

Ett litet livstecken


Nu var det alldeles för längesen jag loggade in och kollade till bloggen här. Livet rullar på i 110 km/h och det är inte alltid lätt att hinna med... Men här kommer ett litet livstecken iallafall!


En uppdatering i korthet:

Magen växer och växer. Idag är jag i gravidvecka 37 och inte många dagar bort ifrån att få träffa vår lilla mini därinne. Vi är så nyfikna på att se vem det är! Graviditeten i sig har gått väldigt bra hittills, men omständigheter kring den har gjort det lite tufft (och bidragit till frånvaron här):

  • För det första har jag kämpat med blodsockret och många vårdsamtal och besök. Det är ju viktigt att som person med typ 1 diabetes ligga väldigt pressat i blodsocker under en graviditet, för bebisens skull. Ungefär 70 % inom 3,8-7,5 mmol/l siktar vi på, och det är en utmaning må jag säga - särskilt med hormoner och tillväxt och allt vad det är. Men jag har fått jättefint stöd längs med vägen - och jag är oerhört tacksam för de tekniska hjälpmedel jag har tillgång till! Jag har ju Tandem T-slim X:2-pumpen med Dexcom G6. I början av graviditeten använde jag mig av Basal IQ (som jag gjort det senaste året), men fick stänga av det ungefär i vecka 15 eftersom det inte är godkänt för gravida. Jag har dock under graviditeten passat på att uppdatera pumpen till Control IQ - så att den är redo tills efter förlossningen. Inte heller Control IQ är nämligen godkänt för gravida, så för nu är den funktionen avstängd på min pump.

  • För det andra så drabbades jag av ett skov från min ulcerösa kolit (en kronisk tarmsjukdom som jag också dras med) mitt i graviditeten. Det är oerhört smärtsamt när det händer, och för att få bukt med problemet så krävdes en åtta veckor lång kortisonkur. Den gjorde också sitt för att sätta fart på blodsockret (typiskt, under omständigheterna), men tog iallafall död på skovet så att jag kom på benen igen.

  • För det tredje så drabbades min man hastigt av en sjukdom som tvingade in honom på sjukhus i ungefär tre veckor. Det var en tuff tid (framförallt för honom såklart!) som satte sina spår. Vi har ju relativt nyligen flyttat till villa, och mellan att vara gravid, ta hand om huset (städa, tvätta, laga mat) och ta hand om hunden blev jag rätt utmattad. Turligt nog har vi ett fantastiskt supportsystem runt oss av vänner, grannar, släkt och familj som ställer upp i vått och torrt! Nu mår C betydligt bättre och är hemma hos oss igen, tack och lov.

Så det har inte varit "smooth sailing" direkt, men nu hoppas vi att vi har betat av vår andel av otur och att vi får fortsätta framåt, mot förlossning och den nya familjemedlemmen, komplikationsfritt.


Utöver graviditeten (som av naturliga anledningar tar mycket fokus i vardagen) så jobbar jag på som vanligt ungefär. Den största delen av min tid går åt till att agera community manager på onlinecommunityt Pioneers Young. Det har under en längre period varit mitt största uppdrag - och nog också det mest givande. Det är ett exklusivt community (typ som Facebook, fast stängt för allmänheten! Och ingen reklam!) för de som är 13-30 år och lever med typ 1 diabetes. Ett "safe space" att diskutera allt mellan himmel och jord, utan risk för troll eller pekpinnar eller felaktiga råd (nej - kanel kommer inte bota mig...). Det är en ynnest att få jobba med utvecklingen och driften av Pioneers Young, eftersom jag vet precis hur mycket jag själv hade behövt ett sådant utrymme när jag var femton och nydiagnosticerad..!

Känner du någon som skulle behöva det stödet? HÄR kan ni läsa mer och ansöka (gratis såklart!).


Men jag är också aktiv på Instagram - betydligt mer än vad jag har hunnit vara här!


Nu har hettan verkligen slagit till med full kraft här i Småland, och många dagar går tillvaron mest ut på att ta sig igenom dagen utan att smälta bort. En stor mage och svullna händer och fötter är inte att rekommendera i 34-gradig värme, kan jag säga. Men visst är det härligt att sommaren är här ändå - och att det i och med det går att börja umgås mer utomhus. Coronaläget är ju fortfarande (det hade vi aldrig trott om någon hade sagt det för ett år sedan) inte helt stabilt, och det gäller att hålla ut ett tag till... Men - vi har haft förmånen att bägge två här hemma fått ta två doser Coronavaccin, så det känns som att vi ser ljuset i tunneln litegrann iallafall...!


Nästa vecka jobbar jag som vanligt också, men sedan kommer jag trappa ned litegrann under ungefär tre månader. Inte koppla bort mig helt - det gillar jag mitt jobb alldeles för mycket för att göra - men dra ned på tempot lite. I slutet av september är sedan planen att vara tillbaka!


Hoppas att ni allihop (som orkat läsa hela vägen ned hit) får en bra sommar, får vara friska och får möjligheten att njuta av värme, sol och sällskap!