2020 har varit en knepigt år på många vis. Ett tungt år. Ett sorgligt år. Ett ensamt år för många och ett kämpigt år för andra. Därför tror jag att dagen nu är här som många har sett fram emot - nyårsafton. Nu är det bara timmar kvar av det mest underliga år jag någonsin har upplevt.
Alla fake news, hobbyexperter, debatter och tunga besked till trots, kan jag reflektera över att jag trots allt har mycket att vara tacksam för under 2020. Jobbmässigt har jag haft möjligheten att vara delaktig i Pioneers Young, som fortsatt levererar ett stöd för de som lever med typ 1 diabetes dagligen. Jag har även sjösatt CommonSense ihop med VibroSense Dynamics för att rikta mer ljus på fötterna hos de som lever med någon typ av diabetes.
Jag fick också vara del av Rubin Medicals föreläsningsturné under hösten, som sköts fram från våren men som inte ställdes in. De ställde om, och det blev ett fantastiskt fin resultat med många glada både besökare och föreläsare. Under november månad hände det som vanligt mycket i diabetesvärlden och jag var med på ett hörn när BEAT Diabetes Foundation bytte diabetesgala mot TV-sänd dokumentär.
Så det har varit en fint år, jobbmässigt. Och det konstaterar jag med visst dåligt samvete när jag vet hur många som gått på knäna, jobbat hårt, eller kanske blivit arbetslösa under det gångna året... Men samtidigt är jag glad att ha kunnat bidra med lite stöd åt de som lever med typ 1 diabetes, även i dessa tider.
Men det har framförallt varit ett speciellt år på det privata planet. 2020 må associeras till mycket dåligt, men det kommer alltid vara året då jag och min man gifte oss mot alla odds. Att planera ett bröllop i en pandemi var... oroligt. Jag vet inte hur många gånger vi ställde in, ställde om, planerade åt ett håll, vände och gick åt andra hållet, tog till alla säkerhetsåtgärder, och till SLUT lyckades arrangera ett mindre bröllop på ett säkert vis. Och det är verkligen vår stora ljuspunkt under året som gått. Vi är så tacksamma för den dagen, som var så fylld av kärlek och omtanke.
Bilden i inlägget är ifrån vår första dans som gifta, när min insulinpump valde att göra sig påmind (fast jag märkte inte av den där och då - först när vi tittade på bilder och filmer efteråt!) på låret. Symboliken i bilden tycker jag är så fin: med bra hjälpmedelsteknik kan man få lite avlastning i vardagen och fokusera på annat som känns viktigare. Och på vår bröllopsdag kändes ALLT viktigare!
Och nu - mot ett gladare, friskare och bättre 2021! För egen del kommer det vara året då jag fortsätter att jobba med frågorna som ligger mig närmast hjärtat. Men också året då jag och min man flyttar från lägenhet till hus! Mycket spännande ligger framför oss nu, hörrni!
Vad har ni för reflektioner från 2020? Vad tar ni med er och vad lämnar ni kvar? Hur ser era planer för 2021 ut? Har ni några mål eller ambitioner?
Blodsocker i skrivande stund: 7,8 mmol/liter.
Comments