Ni vet hur jag tidigare har jämfört min typ 1 diabetes med ett spädbarn? Att det är helt omöjligt att hitta rutiner och tricks som fungerar lika bra varje dag, och att det aldrig går att lista ut varför något krånglar. En bebis skriker och en kan inte fråga varför. Ett högt eller lågt blodsocker uppstår - och det kan bero på en av en miljon olika anledningar.
Nu vet jag hur otroligt bra den jämförelsen är. Betydligt bättre än vad jag förstod då!
Den 19:e juli föddes vår dotter Stella. Vi lever verkligen det goda livet i bebisbubblan, och det är också därför frekvensen med inlägg här på bloggen har minskat. Alla vardagens prioriteringar skiftar samma sekund som den lilla kroppen landar på ens bröst; nu är hon det viktigaste av allt, allt, allt. Hon är det finaste jag vet.
En graviditet med typ 1 diabetes och ulcerös kolit var inte enkel. Långt ifrån. Utöver de vanliga gravidutmaningarna som morgonillamående, värk i kroppen och svullna händer och fötter - la jag enorm tid på att hålla mitt blodsocker tight (70 % av tiden inom 3,5 till 7,8 mmol/liter), och drogs dessutom med ett smärtsamt skov som krävde kortisonbehandling. Men det gick!
Vill ni läsa min förra uppdatering om graviditeten finns den HÄR!
Det är en punktlig liten tjej vi har fått - hon gjorde sin entré i världen dagen efter beräknat födelsedatum. Förlossningen är ett kapitel i sig, som jag tar i ett annat inlägg längre fram kanske, men allt har gått bra och hon föddes frisk och kry. I och med att rekommendationerna för kvinnor med typ 1 diabetes som ska föda är att man handmjölkar lite innan bebis kommer, så var mjölkproduktionen igång när Stella kom - och tack vare det har amningen fungerat kanon. Så om du som läser detta är gravid och har T1D - prata med din barnmorska om att handmjölka, det kan jag varmt rekommendera!
Nu är Stella två månader gammal, och vi har lagt de senaste veckorna på att försöka förstå, lyssna in, och lära oss. Hitta rutiner (omöjligt), få ordentligt med sömn på nätterna (omöjligt) och hinna med allt annat i vardagen (fullständigt omöjligt). En bebis är ett mysterium - och det är helt underbart. Det ger en tålamod och lugn - och det märker jag hjälper mig i mitt diabetesliv också.
Något annat som är underbart är att kunna släppa lite på den otroligt tighta blodsockerkoll jag har haft under graviditeten. Självfallet är det viktigt att ta hand om sig, men nu drabbar det ju inte längre någon i magen om jag ligger lite högt ett tag. Tvärtom behöver jag nästan göra det för att klara av amningen. Det blir ju några timmar om dagen, och det tar mycket energi och det märks på sockret. Så det gäller att äta, äta, äta. Innan låg jag på ca 70-75 % av tiden inom 3,5 till 7,8 mmol/liter - och nu ligger jag ca 80 % av tiden inom 4,0 till 9,5 mmol/liter.
Och tacka vet jag tekniken! Jag har ju haft min insulinpump (Tandem T-slim) och CGM (Dexcom G6) genom hela graviditeten och det har underlättat något enormt. Några veckor in fick jag stänga av Basal IQ, eftersom det inte är godkänt för gravida. Jag fick möjligheten att uppdatera min pump till Control IQ under graviditeten, så det gjorde jag - men hade det avstängt därefter, eftersom inte heller det är godkänt för gravida. Att kunna sätta igång den smarta delen av systemet igen efter förlossningen var GULD värt. Jag fick så mycket hjälp av det att hålla nivåerna någorlunda stabila - så att jag kunde fokusera på annat.
Hela området typ 1 diabetes och graviditet/förlossning/amning är så otroligt tomt på information. Många av er har hört av er till mig längs vägen och ställt frågor och ventilerat orosmoment. Därför ska jag försöka dela med mig så mycket jag kan av MIN erfarenhet och MINA tankar. De stämmer såklart inte överens med andras upplevelser helt, men vi behöver börja prata mer om det här!
Så - vad vill ni veta? :-)
(Vi har valt att inte visa Stellas ansikte i sociala medier för hennes skull. Det valet är hennes att göra när hon är stor nog!)
______________________________________________________________________
Blodsocker i skrivande stund: 4,9 mmol/liter.
Commentaires